Alla människor har ett lika värde – men vården och samhället agerar inte därefter.
Ätstörningar är en allvarlig form av psykisk ohälsa som drabbar både kvinnor och män. Trots detta är det fortfarande en sjukdom som i stor utsträckning betraktas som ett ”kvinnoproblem”. Det gör att unga män med ätstörningar ofta förblir osynliga – både i vården och i samhället.
Kvinnor tenderar att få vård först när deras kroppar visar tydliga tecken på svält, medan mäns ätstörningar ofta tar sig andra uttryck, såsom överträning, strikt kosthållning eller användning av kosttillskott. Dessa beteenden normaliseras och förväxlas med hälsosam livsstil, vilket gör att många unga män aldrig får den hjälp de behöver.
Vården fokuserar fortfarande på BMI som huvudsaklig indikator, trots att ätstörningar kan finnas hos personer med normal eller hög kroppsvikt. Det är ett systemfel. Psykisk ohälsa syns inte alltid på utsidan – men den måste tas på allvar oavsett kön, kroppstyp eller diagnos.
Media spelar också en stor roll i att forma våra kroppsideal. Kvinnors kroppar granskas och kommenteras i en helt annan utsträckning än mäns. Det är dags att erkänna att även män påverkas av destruktiva ideal – och att alla, oavsett kön, har rätt till stöd och vård.
Vi måste sluta trivialisera ätstörningar och börja se dem som det de är: ett uttryck för psykiskt lidande. Alla människor har ett lika värde, och vården måste spegla detta. Det krävs politiska åtgärder, utbildning, förebyggande insatser och ett skifte i hur vi pratar om kropp, hälsa och psykiskt mående.
Det är dags att agera – för våra barns skull, för våra ungdomars skull, och för att bygga ett samhälle där ingen lämnas utanför
Etikett: Kvinnohälsa
-
Debattartikel: Ätstörningar är psykisk ohälsa – inte ett könsproblem
-
Angående kvinnors hormonella hälsa
Kvinnors hormonella hälsa måste uppmärksammas – Aktuellt i Politiken
Varför prioriteras kvinnors mående och hälsa fortfarande ned? Vi vet att när det gäller sjukskrivningar pga stressrelaterade sjukdomstillstånd är kvinnor starkt överrepresenterade. Dessutom: kvinnor mellan 35 och 45 år dominerar stort i dessa sjukskrivningstal. Det är i just den åldern när kvinnor kämpar i förklimakteriet och i klimakteriet och då kvinnan är mitt i livet, kanske med småbarn, ansvar för hus och hem och samtidigt mitt i en yrkeskarriär. Att kvinnor påverkas i stor grad av hormonförändringar kopplade till menstruationscykeln är väl känt, men det är mindre uppmärksammat hur hormonförändringar påverkar kvinnans mående i samband med klimakteriet.
Resultatet från den ringa forskning som finns om kvinnor i förklimakteriet visar att många kvinnor i yrkesverksam ålder lämnar yrkeslivet, tackar nej till befordran, drar ner på arbetstiden, på grund av en ökad stress, stora humörsvängningar och koncentrationssvårigheter.
De problem som kvinnor upplever på grund av sin hormonella hälsa är djupt försummat och sjuktalen förskräcker. Då många kvinnor arbetar under förklimakteriet och klimakteriet kan det innebära en stor förlust av erfaren personal med hög kompetens. Olika företags och organisationers HR-avdelningar saknar strategier hur man kan identifiera och hjälpa en medarbetare som är på väg in i en sjukskrivning på grund av stress.
Klimakteriet kommer förr eller senare till hälften av alla medborgare och borde därför vara en gigantisk fråga ur såväl nationalekonomisk som mänsklig synvinkel.
Klimaktierieskolor för ökad kunskap kring dessa frågor finns exempelvis i Partille och Luleå och har där blivit ett lyft för arbetsmiljön. Med hjälp av privata aktörer som Apoteket Hjärtat kan företag få hjälp med kurser som ”klimakteriesäkrar” arbetsplatser. På en klimakteriesäkrad arbetsplats har arbetsgivaren en större kunskap om hur förklimakteriet kan påverka en anställd och vilken hjälp hon behöver för att kunna prestera som allra bäst utan att bränna ut sig. Detta är gott, men vi ser att det skulle behövas en utbildning för chefer generellt och varför inte en hjälplinje till chefer på företag. Det skulle behövas en gratis resurs på försäkringskassan för att stötta chefer som har en medarbetare som håller på att gå in i väggen. Speciellt i små företag är det viktigt att behålla personalen eftersom det kostar mycket att ta in nya människor. Vi är förvånade att offentliga arbetsgivare inte är mer rädda om sin personal utan verkar se den som en förbrukningsvara.
En ökad samverkan mellan arbetsgivare, arbetsförmedling, försäkringskassa hälso och sjukvård är inte bara önskvärd utan nödvändig för att komma till rätta med de höga sjukskrivningstalen för dessa kvinnor.
2023 var den kvinnliga befolkningen i världen över 4 miljarder. Det finns viss kunskap om hur kvinnan påverkas av förklimakteriet och klimakteriet, men den är utspridd. Mer forskning behövs och även en samlad kunskapspool med det vi redan vet. Detta bör ske i samarbete med ”the European Menopause and Andropause Society (EMAS)”som bildades 1998 och där det finns en djup kunskap i frågorna som är förankrad i vetenskaplig forskning.
Slutligen:
Vi vill se en utredning i frågan om kvinnors hormonella hälsa där kunskap och erfarenheter samlas.
Vi vill se ett ökat samarbete mellan arbetsgivare, försäkringskassan, arbetsförmedling och regionerna för att få till snabbare och mer effektiv hjälp till kvinnor som är i riskzonen för stressrelaterad sjukskrivning.
Vi vill att aktörer som apoteket.se tar sin del av ansvaret och tar fram en informationsfolder att placeras på strategiska platser som hos arbetsgivare, bibliotek, hälsocentraler och apotek.
Vi vill se minskade sjuktal för kvinnor i 35-45-årsåldern.
S-kvinnor i Umeå 