Debattartikel: Ätstörningar är psykisk ohälsa – inte ett könsproblem

Alla människor har ett lika värde – men vården och samhället agerar inte därefter.

Ätstörningar är en allvarlig form av psykisk ohälsa som drabbar både kvinnor och män. Trots detta är det fortfarande en sjukdom som i stor utsträckning betraktas som ett ”kvinnoproblem”. Det gör att unga män med ätstörningar ofta förblir osynliga – både i vården och i samhället.

Kvinnor tenderar att få vård först när deras kroppar visar tydliga tecken på svält, medan mäns ätstörningar ofta tar sig andra uttryck, såsom överträning, strikt kosthållning eller användning av kosttillskott. Dessa beteenden normaliseras och förväxlas med hälsosam livsstil, vilket gör att många unga män aldrig får den hjälp de behöver.

Vården fokuserar fortfarande på BMI som huvudsaklig indikator, trots att ätstörningar kan finnas hos personer med normal eller hög kroppsvikt. Det är ett systemfel. Psykisk ohälsa syns inte alltid på utsidan – men den måste tas på allvar oavsett kön, kroppstyp eller diagnos.

Media spelar också en stor roll i att forma våra kroppsideal. Kvinnors kroppar granskas och kommenteras i en helt annan utsträckning än mäns. Det är dags att erkänna att även män påverkas av destruktiva ideal – och att alla, oavsett kön, har rätt till stöd och vård.

Vi måste sluta trivialisera ätstörningar och börja se dem som det de är: ett uttryck för psykiskt lidande. Alla människor har ett lika värde, och vården måste spegla detta. Det krävs politiska åtgärder, utbildning, förebyggande insatser och ett skifte i hur vi pratar om kropp, hälsa och psykiskt mående.

Det är dags att agera – för våra barns skull, för våra ungdomars skull, och för att bygga ett samhälle där ingen lämnas utanför